Det är stor skillnad om man spelar för klubben med hjärtat eller med hjärtat för bankkontot. BK visade i den avgörande finalmatchen vad klubbkänsla och lagspel betyder.
Det heter att små tuvor fäller stora lass. Och van f-n hände? BK vann femte finalsviten med 34–26 21-15 och tog sitt 22:a mästerskap. Det betyder en ny vimpel upp under taknocken i hallen – och kanske en ny segerfest?
En riktig segerfest skulle nog det här laget vara värda. Man blir mästare under en säsong där inte allt löpte som på Strömsö. Först stack Alex Lignell på en utlandskommendering, sedan skadade Oscar Kihlstedt sin knä och blev borta hela säsongen – och kanske karriären är helt över? och sedan slutade plötsligt Abbe Lindholm. BK:s numerär reducerades kraftigt.
Och efter det har laget drabbats av en del skador och spelet har lite vajat hit och dit. Oroväckande var det när Nico Rönnberg skadade ryggen, och Jac Karlsson axeln – våren såg lite dyster ut. Men BK är BK och då biter man ihop och kämpar.
– Vilken stämning, vilken laginsats. Jag är verkligen en stolt tränare för det här laget, spelarna och klubben, säger tränaren Andreas Rönnberg.
Han säger att den största skillnaden mellan lagen var BK:s lagspel, och att spelarna visade var hjärtat finns. Det betyder mycket.
– Den första matchen borde vi ha vunnit. Och redan här visade vi att kan bli någonting. Vi visade att vi kan stå emot Cocks anfall. Och redan här visade målvakten Mixu Heinonen att hans form är på stigande.
Och kanske här ett litet hopp:
Cocks fick straffkast vid 22–27 och BK-tränaren väljer att sätta Fredrik Holmberg mellan stolparna. Och nästan helt orutinerade målvakten gör en av matchen absolut viktigaste räddningar – med tåspetsen. Snacka om fighting spirit. Och förmodligen fick BK extra energi…
Men i det stora hela hade BK aldrig några riktigt stora problem. Från ställningen 8–8 i första halvlek tog det gästande laget över kommandot. Och säg vad man vill. Men visst betyder Nico Rönnbergs 13 mål en hel del. Men framför allt inställningen. Den lyfter hela laget.
Men som det heter: En svala gör ingen sommar. Nu hade BK beslutat sig för att inte vika ned sig. Precis alla i laget, alla på planen ville någonting helt annat än vad Cocks-spelarna presterade. Här fanns hjärtat, kampviljan, lagspelet och – just det publiken.
I den fjärde hemmamatchen hade man över 1 100 betalande åskådare. Och nu hade Cocks 1 127. Finallagen har slagit publikrekord på löpande band.
Och Cocks ursäktar säger – 75 kom från Riihimäki. Resten från Karis. Det är enormt, snudd på otroligt att fylla tre busslaster, plus folk som kom med privata bilar. Det var nästan enbart rödvitrandigt på läktaren.
– Jees, säger målvakten Mixu Heinonen. Vi vann matchen på planen och matchen på läktarna.
Han stod för nästan 20 räddningar under kampen.
– Jajaja. Visst mår jag bra. Jättebra. Vilken laginsats vi gjorde.
Han är också nöjd över att han fick stor hjälp av uteförsvaret. Jac Karlsson, Miska Henriksson, Ihor Skyba och Nico Rönnberg höll bra ihop mittförsvaret och konstigt nog var det där Cocks försökte avgöra. Lite som att köra huvudet i väggen.
Medan spelarna firar och är värda det har redan styrelsen långt planerat för dagen efter mästerskapet. Redan nu har man klart för nästa säsong med nästan alla nyckelspelare. Något namn saknas fortfarande men…
– Nu skall vi inte tänka på det. Men hoppas ändå att mästerskapet ger inspiration. Kanske någon fortsätter ytterligare en säsong till.
– Men nu skall vi fira, säger Andreas Rönnberg.
Bara att ställa sig en den långa gratulationskön, njuta och säga TACK för en prima säsong, en riktigt fin avslutning.
Ducca Nyman