Finalnerver spökar i märklig match

Herrar

Den andra finalmatchen mellan BK-46 och Dicken blev en märklig tillställning. Båda lagen drabbades tydligt av finalnerver och följaktligen också en räcka med tekniska fel.

Dicken vill helt säkert glömma de tio sista minuterna då BK definitivt säkrade sin seger, 27–17 (11–10) och kvitterade finalserien till 1–1.

Andra halvlek blev minst sagt dramatisk. BK vinner den 16–7 och låter Dicken bara göra sju mål – och det beror nog inte på att BK:s försvar skulle ha storspelat.

Hemmalagets avslutning var dyster. Den började med att Thomas Hollfast tog en två minuters utvisning (17–23) och följdes upp av bommar av bland annat av bröderna Joacim och Benny Broman, Max Granlund…

Dicken saknade inte chanser. Först fick Oskar Kihlstedt rött kort och två minuter för att han rev ned Filip Söderlund i en man–man situation. En stund senare stukade Markus Viitkar foten och måste utgå. Med två så starka spelare borta borde Dicken ha kunnat utnyttja övertag – i stället gick spelet helt i baklås.

– Jag vet inte om jag tänkte alltför mycket. Men läget blev ju inte optimalt för oss. Båda är två viktiga kuggar, säger Nico Rönnberg.

BK fick forma om sitt anfallsspel, också försvarsspelet. Alex Lignell och Jonathan Ekman fick bilda backtrio med Nico Rönnberg. Och i det här skedet steg Rönnberg fram – visade sitt jävlarannamma. Han tog resolut hand om ansvaret, gjorde mål mera på vilja än spelade situationer.

– Lyckligtvis har vi en bra bredd i truppen. De andra spelarna fick i stället stiga fram och ta ansvar och gjorde det med bravur, säger Rönnberg

BK:s anfallsspel var nästan hela matchen statiskt. Och inte blev det bättre när Kihlstedt och Viitkar försvann. I stället steg grovjobbarna in och tog för sig med allt vad som stod till buds.

Något tekniskt och snyggt spel var det inte. Men trots hafsiga avslut, tappade bollar, slarviga passningsspel gick matchen aldrig över styr. Det var kamp från första till sista minuten. Och spänning? I första halvlek. I den andra tappade Dicken fokus.

– Den första matchen som vi förlorade hemma var nog en bra väckarklocka. Jag tror att över hälften av spelarna i laget var ”överladdade”. Vi ville helt enkelt för mycket, säger Rönnberg.

Han säger att finaler är alltid finaler. Det blir sällan något finlir, som i seriematcherna. Här är det kamp om varje boll, varje avslut är viktigt, varje räddning är viktig. I sådana här matcher räcker det bra om man också vinner med bara ett mål.

Matchen började också lite konstig – beroende på hur man vill se det. Dicken tappade de fem första anfallen. BK gick till 1 –5 innan det började ta emot. Dicken jobbade sakta men säkert in underläge och vid 8–8 var man ikapp och till och med ledde 9–8. Men BK kom igen – 10–11 i halvtid. Och sedan somnade hemmalaget.

– Nu har vi tåget inne på rätt spår igen. Följande match är i hemmahallen, eller i ”hela hallen”. Det känns redan otroligt. Vi har publiken i ryggen och vi kommer att slita, och jobba, kämpa, fightas, ja allt i sextio minuter, säger Nico Rönnberg som stod för tretton pytsar och matchens lirare, tre stjärnor.

Följande match spelas på lördag kl. 16.00 i Karis idrottshall.

Ducca Nyman