EHF European cup men 2024-25

Till flydda tider återgår min tanke…
Till flydda tider återgår
min tanke än så gärna,
mig vinkar från förflutna år
så mången vänlig (handbolls)stjärna.

Johan Ludvig Runeberg ursäktar säkert att man lägger till handboll i inledningen på hans dikt i Fänrik Ståls sägner?

BK-46 har nyligen avslutat sitt deltagande i Europacupen. I matcherna mot CS Minaur Baia Mare från Rumänien, och det efter en insats som sent skall glömmas, åkte man ut i sextondelsfinalerna.

Av alla lag som från början deltog är väl BK kanske ett av de minst professionella? Amatörlaget från Karis var snuddande nära att kliva in bland de åtta bästa lagen – kvartsfinalerna.

Men i internationella turneringar är det alltid så, att ju längre man avancerar desto svårare blir det. I ärlighetens namn måste det tillstås att BK:s motståndare, CS Minaur Baia Mare, var snäppet vassare på alla delområden.

Men ”amatörerna” från Karis behöver minsann inte klä skott för det.

Det är bara så, herr Runeberg, att efter en sådan här strong insats av ”det nya gardet” är det väldigt lätt att bli lite nostalgisk och blicka bakåt – för det är tillåtet, efter att ha varit med på nästan alla resor, att göra…

Det är inte första gången i BK:s historia laget avancerar så här långt. Och klubbens internationella matcher borde ju redan inletts 1968 då laget stod för den enastående prestationen att vinna finländska mästerskapet utan egen hemmahall – alla matcher spelades på motståndarnas hemmaplan.

Ett oslagbart rekord idag.

Men de ”gamla gardet” kom aldrig ut på de europeiska arenorna. Öde ville annorlunda. På grund av Warszawapaktens intåg i före detta Tjeckoslovakien ställdes turneringarna in. Det skulle ytterligare dröja tio år innan ett nytt försök kom.

Men sedan dess har klubben nästan varje år hängt med – frånsett under de dystra åren, där BK t o m var nära, på grund av spelarbrist, att ge upp sin plats i mästerskapsserien. Det skulle rentav ha varit en katastrof för handbollen på orten.

Det var då som gruppen ”rädda BK” bildades. Peter Kihlstedt tog över ett ihopsamlat lag, som knappt hunnit samträna en enda gång innan serien inleddes. Och klarade biffen.

Björn Siggberg trädde till som ordförande och sade då i en intervju att när BK handboll fyller 75 år skall klubben må gott. Och de gamla hederliga talkokrafterna, eller om man så vill: BK-andan, uppstod igen. Och rätt fick han.

”De gamla gardet” med lirare som Jan-Gösta Westerlund, Totte Westerlund, Pucki Lundell, Keijo Virta med fler, kom aldrig ut i Europa – men de kommande stjärnorna med Jan Rönnberg, Mikael Källman, Tomas Westerlund, Thomas Pöckelmann, Peter Kihlstedt med fler har med stolthet hållit klubbens färger högt.

Och den ”nya generationen” med Nico Rönnberg, Jac Karlsson, Miska Henriksson, Sebastian Säkkinen, Mixu Heinonen med flera för traditionerna och värderingar vidare – och det med den äran.

Visst måste med all rätt klubbens ledning vara stolt över dagens lag och ungdomar. Utan starka bakgrundskrafter står klubben (spelarna) sig ganska slätt i situation som situation.

Jo, BK var nära avancemang, men trots allt ändå en bit ifrån. Och man må tycka att missat avancemang smakar surt – för det skall det ju i sanningens namn göra. Men en handbollsfest, ytterligare en resa att minnas, har det i sanningens namn varit.

Tack för ordet.

Ducca Nyman