Det var ju inte så här det var tänkt.
Men chansen fanns ändå i bakhuvudet – på Dicken.
Drumsölaget tog den första finalen med 27–24 (13–13).
Och det genom ett gediget lagspel och en utmärkt målvakt – Mikael Mäkelä.
Det var nästan som om BK tagit modell av semifinalmotståndaren Cocks från Riihimäki – BK:s starka lagspel var som bortblåst. För det mesta var fråga om två och tre-mans anfall, avslut. Nico Rönnberg och Oscar Kihlstedt försökte i tid och otid avgöra med missar som slutresultat. Ibland fick man också loss Linus Sjöman på vänsterkanten. Men ett tre mans anfall räckte inte till mot ett kompakt Dicken-försvar.
– Det är klart att jag är besviken. Dicken gör en bra match och vi kommer inte upp på rätt nivå. Både försvars- och anfallsspelet var inte som vi brukar spela, säger BK-tränaren Andreas Rönnberg.
Dicken-tränaren Björn Monnberg lyfter sin vana trogen fram spelarna, laginsatsen.
– Jag hade inte kokat någon speciell trollsoppa. Det är helheten som väger tungt, avgör. Nu fick vi lön för mödan.
Monnberg säger att just lagspelet måste vara Dickens styrka och det är det laget lever på.
– Returmatchen får jag fundera på imorgon (söndag). Diskutera och planera för onsdagens andra möte. Vi försöker vara bäst när det gäller, säger Monnberg.
Inledningen i andra halvlek var dyster för BK. Åtta minuter utan ett enda mål är ödesdigert i sådan här matcher där lyckade avslut vägs på guldvåg. Dicken gjorde ett ryck på fyra bollar och gick till 17–14 vilket betydde att BK hade en ordentlig uppförsbacke hela halvleken.
– Jag tycker vi får en usel start. Vi kommer helt snett i matchen och ligger direkt under med 4–1. Vi gör individuella missar både i försvars- och anfallsspelet.
Rönnberg säger att BK blev för stillastående och individuella missarna blev dyrköpta. Till returen på onsdag efterlyser han mera rörelse i spelet och tålamod i avslutningarna.
– Dicken försvaret föll flatt ned på linjen och väntade bara på att vi skulle anfalla, komma med egen fart och försöka avgöra, säger Rönnberg.
Han säger att det inte finns någon undermedicin inför returen – en ack så viktig kamp.
– Vi skall göra allt för att vinna borta och kvittera finalsviten till 1–1, säger Rönnberg.
Planens bästa spelare var Dickens målvakt Mikael Mäkelä, som svarar först:
– Jo jag talar svenska.
– Den här finalserien är inte avgjord. Det var en tuff kamp och det var det små marginalerna som avgjorde. Vi har inte vunnit någonting ännu. Till returen får vi se, fundera på vad BK ändrar på, säger Mäkelä.
BK:s anfallsspel var långt ifrån vad det brukar vara. Dicken hade gjort sin hemläxa och visste hur man fångar in både Nico Rönnberg och Oscar Kihlstedt. Båda har spelat bättre och inte stått för så många missar som man gjorde i den här matchen.
Sebastian Säkkinen på högerkanten är en annan olycksgubbe. De tre första avsluten for dit som ”Fribergs gurkorna” for. Han kom aldrig ordentligt in i matchen.
Linus Sjöman ute till vänster nätade säkert de gånger han blev frispelad – sex mål på åtta försök. Målvakten Mixu Heinonen spelade omväxlande men fick inte den hjälp av uteförsvaret han hade behövt.
BK-klacken jobbade på läktaren nästan lika hårt som laget nere på planen. Innan matchen började gjorde men en ”Island” – Islands fotbollslandslags klack som i VM gjorde den berömda vulkanen.
Men det hjälpte inte.
En fin och riktig trevlig överraskning var också inledningen med Raseborgs manskör, som sjöng vår nationalsång på både svenska och finska. Bara att ödmjukt buga och bocka.
Ducca Nyman