BK mästare – 16 år sedan senast – 54 år sedan första guldet

Herrar

Det har hunnit gå hela 16 år sedan BK-46 senaste gång firade ett handbollsguld. Och det gjordes eller avgjordes i Sjundeå. Årets titel, den 21:a i ordningen firades eller avgjordes i Britas idrottshall i Helsingfors – 33-19 (15–11)

Och det första guldet (1968) – då hade Karislaget inte ens en egen hemmahall. BK är också mästare i att bli mästare på bortaplan.

BK var totalt överlägset, framför allt i andra halvlek. Dicken var med drygt 37 minuter i matchen. Sedan var det tack och godnatt.

BK hade tydligt bestämt att inte några enkla misstag görs. Och rätt nära ett fulländad spel var man. Ingen klappade igenom. Allt som gjordes var med tanke på mästerskapet. Och det gjordes ett grundmurat lagjobb.

Sebastian Säkkinen på sin högerkant har inte den här säsongen setts spela så vasst som han gjorde i Britas. Hela elva spelmål, flere på kontringar och några i tomt mål, då Dicken tagit ut sin målvakt och spelade med sju man i anfallet. Säkkinen gjorde en straffmiss då han försökte skruva in bollen i nedre vänstra hörnet, men i stället träffade stolpen. Det drar inte ned betyget – BK ledde 27–18.

– Det känns så j–la skööönt. Något annat kan jag just nu inte säga, säger Säkkinen. Han kan inte direkt säga varifrån den extra laddningen, spelglädjen, ivern kom, men försöker ändå.

– Skall man inte vara på topp när mästerskapet avgörs? Han säger att i den här matchen fungerade precis allt.

– Bra lagspel, bra målvaktsspel, Allt allt, allt…

Säkkinen tog sin första bronsmedalj i handboll ifjol. I år blev det guld, hans första.

– Vi hade inte innan matchen snackat så mycket annat, inte att finalserien kan avslutas. Vi lät inte några negativa tankar komma upp till ytan. Vi bestämde bara att vi spelar vårt spel och inte tänker på någonting annat.

En som kan fira lite extra är BK:s tredje målvakt Niklas Zweigberg. Han hoppade in mellan stolparna tre gånger när Dicken hade straffkast och räddade alla gånger. Thomas Hollfast har varit mycket säker straffläggare i finalserien. Men nu missade han två och Robin Hollfast den tredje.

BK:s försvar var tajt hela matchen. Man såg till att Max Granlund inte kom åt att göra någonting alls. Fem mål räcker inte långt. Miska Henriksson och Oscar Kihlstedt såg till att han inte fick något rum för sina skott, Benny Broman och Filip Söderlund försökte snurra upp BK:s försvarsmur, Men det var inte många gånger det lyckades. Mixu Heinonen mellan BK-stolparna gjorde de ”bonusräddningar” som laget smått är beroende av för att kunna avgöra jämna kamper. Och nu kom de, plus ett mål till som extra bonus. Heinonen är matchens lirare, tre stjärnor, Mycket mer kan man inte begära av en keeper som vuxit match för match.

– Just nu känner jag en speciell glädje för spelarna i laget. De har hemma haft en tuff press på sig. Alla har förväntat sig att vi skall ta FM-titeln och så klarar de också av det med glans, säger tränaren Andreas Rönnberg. Rönnberg säger att spelet, helheten var en fullträff. Och då nämner han just försvarsmuren och målvaktsspelet.

– Där stämmer allt från början till slut. Och det här är min första FM-titel som tränare. Jääääkla sköööönt.

Handbollsförbundet förnekar sig inte när det gäller att ha ”bra” domarpar i matcher när det hela avgörs. Domarparet hade inte sin bästa dag och båda lagen led lika mycket.

– Tur att inget domslut avgjorde någonting. Men i viktiga matcher får det inte vara så här, säger Rönnberg.

Britashallen var redan tre dagar innan fjärde finalmatchen slutsåld. BK:s klack var väl representerad, inledde och avslutade med vulkanen och höll bra stämning.

Ducca Nyman